
Tips för ett normkritiskt perspektiv i undervisningen
Hinder/motstånd
För att kunna använda sig av ett normkritiskt perspektiv inom undervisningen finns det en hel del hinder man som lärare kan stöta på. Främst kan det handla om brist på kunskap inom området, men det kan även bestå av bristande resurser i form av tid eller oförstående kollegor som gör motstånd till ett sådant förhållningssätt. De kanske menar att normer är nödvändiga för att skolan ska fungera eller tycker att det är ett oviktigt område att lägga fokus vid. Det är sant att normer behövs för att skapa struktur, men det är nödvändigt att ifrågasätta de normer som kan leda till särbehandling, maktstrukturer med privilegier eller diskriminering och förtryck.
Lärarens roll
Egentligen behöver det inte vara så komplicerat att arbeta utifrån ett normkritiskt perspektiv, då det handlar om att bygga upp en medvetenhet hos sig själv som lärare och få upp synen för normer. För att sedan kunna ifrågasätta dem och applicera detta i sitt förhållningssätt inför eleverna. Det vill säga att helt enkelt försöka att ifrågasätta det som görs av ren vana och av tradition, för att se om det kanske missgynnar några elever eller förmedlar en stereotyp föreställning av vad som anses vara ”normalt”. Ett bra sätt att skapa sig ett normkritiskt förhållningssätt är att ställa sig frågorna: Vad anses vara ”normalt” här och varför? Vad bör vara normalt? Det är viktigt att det är normen som problematiseras och utvidgas, inte de eller det som avviker från den.
För att granska sig själv i sin roll som normkritisk lärare och viktig förebild är det bra att fundera över:
-
Tar jag mycket för givet och bygger upp föreställningar om elever som grundas i fördomar eller erfarenhet?
-
Använder jag mig av likabehandling genom att behandla elever lika oavsett förkunskaper, eller anpassar jag efter deras förmågor, så de får utgå ifrån ungefär samma villkor?
-
Förmedlar jag till eleverna att det inte finns ett rätt sätt att lära genom, samt låter dem få testa olika möjligheter att arbeta på?
-
Låter jag alla som vill komma till tals göra det och tillrättavisar jag vissa elever som ofta ”förstör” innan jag ens vet vad deras avsikt är? Får pojkar och flickor ta lika stor plats?
-
Används begreppet ”vi och dom” eller ”normal” mycket? Varför och i vilka sammanhang i så fall? Genom att använda dessa begrepp späs föreställningen på om att vissa sätt är de enda rätta, samt att vi tillhör olika skilda grupper, istället för att se oss alla som individer.
